Mora Långa var långt!

Idag var det då dags comeback i löparspåret.

 Senaste tävlingen var 2003 tror jag. Löpträningen ligger på ett minimun numera. Men efter några bra pass under sommaren bestämde jag mig för att vara med i Mora Långa.

18km var valet av sträcka med start i Hökberg. Tanken var att starta lugnt och jogga i mål på 1.30. Ett blygsamt snitt men man ska vara realistisk. Efter ca 100 meter av loppet hade jag glömt detta och skuttade iväg på, hör och häpna, lätta ben.Efter ca 3km tyckte jag nog att det kändes som vi höll ca 4min/km beslöt mig därför att kolla pulsklockan. 190! Och jag som trodde min maxpuls numera låg under 190 (visade sig sen att jag varit uppe i 192 som mest). Drog därför ner på tempot. Allt funkade sedan bra i några kilometer till men med ca 7km kvar var det stumt, stummare, stummast i benen. Och det blev värre. Stapplade förbi Hemus där Lena snällt langade Cola. Tack för det! Kom i mål, klarade 1.30 med ca 7 minuter. Jag är nöjd.

Diplom och pris. Utlottade. Man tackar!

Känslan finns där men benen måste tränas mer för löpning och speciellt för tävling. Om allt går som det ska blir det race nästa helg i Röjeråsen. Men då tar jag det kortaste alternativet dom har. Kanske dags för en ny maxpuls notering?

Mums för trött idrottsman...

Nike kan göra skor dom!